Det finns för- och nackdelar med att blogga. En fördel är att det är terapeutiskt och att det är fantastiskt skönt att få skriva av sig.
Just nu känns det som de negativa sidorna överväger och jag har därför beslutat att radera hela bloggen.
När man tror att man skriver anonymt skriver man saker som kan såra. Jag har just sårat en person som jag tycker väldigt mycket om på ett sätt som är helt oförsvarligt och absolut inte kan uppvägas av några positiva känslor. Vem vet - jag kanske till och med har sårat fler som jag inte vet om, människor som inte var så raka med att de visste...
Jag vill till och med be dig som läser det här och som överväger att blogga att antingen vara helt opersonlig eller se till att ingen som känner dig vet att du skriver eller länkar till dig. Tro mig, att göra som jag gjorde är inte värt det.
Om jag ändå skall komma med något mer jag lärt mig av den här tiden så är det att jag skall försöka att aldrig mer vara så feg att jag inte är helt rak och öppen med vad jag känner direkt. Att vänta gör aldrig saken bättre och ibland kan det bli så att bara för att man väntar en extra dag eller två så blir allt mycket värre. Speciellt om man bloggar om det samtidigt.
Tack för den här tiden, era åsikter, kommentarer och glada tillrop. Vi kanske ses irl, men inte på nätet mer...
Om ni vill kommentera till mig får ni gärna göra det - skriv om du inte vill att kommentarerna skall publiceras...
/perp
Izprinsessan
24 maj 2008 19:26
tråkigt.. :( Men klokt. Det är inte bra att såra andra. Hoppas det löser sej, och du..
Lycka till därute i djungeln!
Lennart
26 maj 2008 20:38
Vad vill du ha? Applåder för din hybris...
perp
29 maj 2008 16:40
Kära Lennart. Läs mitt inlägg en gång till, sakta, ord för ord. I mitt inlägg ber jag om ursäkt för mitt beteende och varnar andra för att göra samma sak.
Jag erkänner gärna att bloggandet blev ett gift och att jag ägnade mer tid åt det än jag borde. Jag erkänner att jag blev stolt över kommentarer i mail och här och att jag blev överentusiastisk.
Jag tror att det bidrog till att jag gled över gränsen för vad jag hade föresatt mig att göra - att föra en anonym blogg utan att prata om andra människor jag mött eller pratat med.
Till slut fanns det inget dejtingrelaterat kvar att skriva och jag började att skriva all möjlig dynga.
Hybris? Jo - jag var nog på väg dit. Applåder för den? Skulle inte tro det...
http://dejt.bloggagratis.se
ambj.
30 maj 2008 14:41
perp,
det gläder mig att du känner ånger. att våldföra sig på någon fysiskt är straffbart och ger fängelse. det är bra. att våldföra sig psykiskt applåderas, och dessutom tjänar apoteket pengar. men lidandet för den, eller de, som våldförts kan vara lika stort. fast det syns inte utanpå. ibland.
så det gläder mig att du känner ånger, och hoppas att det inte bara är för bloggen själv. lite sörjer jag att om du är som många av oss så glömmer du allt för snart. och det skrämmer mig att du då snart våldför igen, förmodligen utan att då heller se förödelsen du lägger bakom dig. så man undrar under vilken pseudonym du kommer att sprida dyngan då. till dess önskar jag dig en lika svår ånger som du givit andra.
Vera
2 juni 2008 20:26
Anonymt? Hallå, finns inget som är anonymt på nätet.
Ett tips annars är att man låter bli att skriva elaka saker om andra överhuvudtaget.
MVH Vera
http://miloandvera.blogspot.com
perp
4 juni 2008 13:50
Anonymt: Man kan nog vara anonym, men då får man vara mer disciplinerad och inte spåra ur. Funkar uppenbarligen inte för mig.
Ambj: Tur att allt i livet är svart och vitt och vissa är onda medan andra är genomgoda. Vissa våldför och andra struntar i att använda versaler. Vi är helt enkelt olika. Jag kan se att folk är goda och lär sig bra saker, du utgår från att jag kommer att våldföra mig igen, vilket i sig är intressant eftersom jag inte anser att jag gjort det - sårat - visst, men våldfört mig? Knappast
http://dejt.bloggagratis.se